Det ursprungliga Högevallsbadet byggdes 1980.

2007 var badhuset i stort behov av renovering. Bassängernas reningsanläggning dömdes ut och luftkvaliteten i lokalerna hade hälsovådligt höga halter av trikloramin. Badet hade även med tiden blivit underdimensionerat för de aktiviteter som skulle inrymmas. När till slut fasadteglet på den höga hopptornsdelen ramlade ner beslöt man att något måste göras. Budgetmässigt var det tufft. Kommunen hade inte budget för ett helt nybyggt badhus. Man gick istället på en linje där en renovering av Högevallsbadet skulle lösa de akuta problemen. De funktioner som inte fick plats i den befintliga byggnaden skulle man lösa med tillbyggnader.

AUR fick i uppdrag att ta fram en programhandling över fasadändringarna.

När vi började analysera uppdraget såg vi att det var mer komplext än vad beställaren sett framför sig. Att frikoppla fasaden från byggnadens fysik och funktioner som en isolerad byggnadsdel skulle generera fler problem än lösningar. Fasaden måste gestaltas med hänsyn till vad som finns innanför byggnadens klimatskal. I förlängningen blev det så att vi kom att påverka utformningen av hela byggnaden. Det som vi inte kunde påverka var den planlösning som var framtagen i förskott.

Vi ställdes från början inför besparingar som fastlagts i förstudien. Det var något vi var tvungna att förhålla oss till.

Det som var uppenbart var att flertalet av de beslutade besparingarna skulle innebära en kostsam produkt som inte levde upp till förväntningar på ett modernt badhus. Frågan var om vi kunde hitta bättre lösningar inom ramen för den fastlagda budgeten. Vi tog fasta på flertalet möjligheter för att förbättra det färdiga badet.

Den befintliga äventyrsdelen hade en väldigt låg rumshöjd i förhållande till verksamheten som vistades där. Den delen var både mörk och med få utblickar i parken. Vi såg att pelardimensionerna var väl tilltagna. Därför föreslog vi att pelarna kunde förlängas och på så sätt få en bättre takhöjd. Ljus och rymd blev effekten men även att luftkvaliteten förbättrades.

Utrymmet över hopptornet var även här i knappaste laget. Vilket innebar att man inte kunde hålla internationella simhoppstävlingar. Ursprungslösningen som vi ställdes inför var att öppna upp taket precis över hopptornet och bygga en låda på taket. För att på så sätt få mer höjd just där det behövdes.

Även här såg vi att det inte skulle vara en lösning som skulle falla varken simhopparna eller åskådarna i smaken. skulle man bygga om för ett antal miljoner så var det inte läge att kompromissa på viktiga funktioner. Lösningen blev en höjning av hela taket.

Man var länge skeptisk till en ny tegelfasad eftersom man var rädd för nedfallande tegelstenar vid korrosion på kramlor. Man tyckte att sandwichelement i stål var en bättre väg att gå. Vi förespråkade ändå en ny tegelfasad. Badets läge mitt i Lund angav tonen för en gestaltning som var anpassad till sin omgivning. Till slut fick vi igenom vårt förslag med Kolumbategel från Petersen med en kulör inspirerad från äldre tegelbyggnader belägna i parken. För att inte få en repris på nedfallande tegel valde man att gjuta fast teglet i betongelement. En estetisk kompromiss vi fick göra för att kunna övertyga beställaren kring att åter välja tegel.

Teglet har förskjutna tegelytor från fasadlivet för att skapa skuggspel under dagen. En skuggeffekt som för tankarna till vindens lek över en vattenyta.

Vattenrutschbanor i badhus och vattenland är ofta färgsatta i starka kulörer. I den känsliga parkmiljön föreslog vi en mer dämpad färgsättning. Vattenrutschbanorna fick i stället gråskalenyanser för på ett bättre sätt smälta in i stadsparkens grönska.